Vad menar durkheim med anomi
Anomi
Anomi (franska: l'anomie) betecknar en socialt tillåtelse inom vilket en kollektivs gängse normer samt värden (som förmå existera religiösa, sociala alternativt moraliska) existerar ifrågasatta samt därmed vid väg för att avta inom styrka.[1] Inom sociologin introducerades termen från Émile Durkheim (1858-1917).[2] i enlighet med Durkheim mår individer bäst inom miljöer var detta finns klara normer liksom styr handlingar: individer liksom styrs från erhålla alternativt oklara normer tenderar för att artikel olyckliga.
dem utsätts då på grund av anomi, samt begår inom extremfall självmord.[1][3]
Anomi samt normer
[redigera | redigera wikitext]Normer definieras inom sociologin likt informella regler liksom styr våra sociala handlingar.
Anomie, derived from the Greek word “anomos,” meaning “without law,” refers to a state of normlessness or social instabilityi enlighet med Émile Durkheim utövar samhället övervakning ovan grupper tillsammans med människor. Normer existerar kritisk till denna övervakning, samt fungerar likt ett moralisk referensram till handlingar. Individerna inom samhället beaktar normerna då dem handlar: normerna anger hur individerna förväntas handla inom enstaka viss situation.
Normerna anger även vilka handlingar likt belönas respektive bestraffas.
It is argued that the major development did not occur until after the publication of Suicide, notwith standing Durkheim's interpreters' persistence in treating Suicide as the final statement of this theoryför att samhället bygger vid vissa normer samt viss moral existerar i enlighet med Durkheim orsaken mot för att människosamhället existerar mera än enstaka förteckning tillsammans med djuriska beteenden.[3]
När normerna försvagas uppstår detta enkel bekymmer. Durkheim ansåg för att detta moderna samhället enkel ger upphov mot anomi.
Anomi existerar ett försvagning alternativt splittring från sociala normer liksom leder mot okontrollerade beteenden, bland annat ges människors djuriska drifter tydligare formulering. inom boken Självmordet visar upp Durkheim information likt stöder uppfattningen för att människor mår förbättrad då dem äger klara normer för att ty sig mot.
Grupper tillsammans färre normer (till modell protestanter) äger inom regel högre självmordsfrekvens än mera starkt kontrollerade grupper, exempelvis katolikerna. angående ett assemblage alternativt individ saknar dels vänskapsband, dels tydliga regler inom form eller gestalt från normer, blir skillnaden mellan gott samt ont oklar.
Den mänskliga tillvaron riskerar då för att degenerera mot detta amoraliska tillståndet anomi. inom extremfall blir den anomiska tillvaron mot den grad olycklig samt svårbemästrad, för att individen blir självdestruktiv.[3]
Anomi samt samhällstyper
[redigera | redigera wikitext]Durkheim betonar för att anomi uppstår endast inom moderna samhällen.
han delar in samhällen inom numeriskt värde typer: den inledande typen existerar detta moderna differentierade samhället, medan den andra existerar detta gammal samhället. detta moderna samhället existerar uppbyggt kring differentierade arbetsuppgifter, medan detta gammal samhället existerar beroende från gemensamma trosföreställningar. dem gammal samhällena hålls ihop från dem gemensamma uppfattningarna.
Moderna samhällen däremot existerar beroende från självreglerande regler, exempelvis lagar. Durkheim menar för att försök för att tillämpa traditionell lagar vid moderna samhällen existerar källan mot flera sociala problem.[2]
Durkheim nämner olika former från vilket han kallar samhörighetskänsla, likt håller ihop dem numeriskt värde samhällstyperna: mekanisk respektive organisk samhörighetskänsla.
detta traditionell samhällets mekaniska samhörighetskänsla kräver gemensam tro (eller gemensamma föreställningar), samt därmed ett gemensam moral. Denna moral är kapabel bestå endast genom maktutövning, samt kräver alltså för att den gruppen utövar påtryckningar mot individen. detta moderna samhällets organiska samhörighetskänsla kräver däremot ej dylik maktutövning.
Denna grundar sig vid gemensamma handlingssätt, mot modell lönearbete. Den organiska solidariteten grundar sig vid självreglerande regler, mot modell demokratiskt framröstade lagar. Den kräver inom motsats mot den mekaniska solidariteten ej gemensam moral.
Anomi är en försvagning eller splittring av sociala normer som leder till okontrollerade beteenden, bland annat ges människors djuriska drifter tydligare uttryckvid bas från detta blir detta möjligt till individer samt grupper inom detta moderna samhället för att äga sinsemellan klart avvikande värderingar. Detta skapar förutsättningar till anomi för att uppstå.[2]
Anomi efter Durkheim
[redigera | redigera wikitext]Émile Durkheims anomibegrepp besitter vidareutvecklats från senare sociologer.
Begreppet användes inom kriminologin från Robert K. Merton. Merton hävdade för att specifika livsmål ger upphov mot kriminalitet samt andra sociala bekymmer inom samhället. han såg för att dem flesta inom detta amerikanska samhället ägde medelklassens livsmål. Förutsättningarna till för att att nå ett mål eller resultat dessa varierade dock avsevärt. Kontrasten mellan syfte samt medel kunna leda mot dels anomi, dels avvikande beteenden.
Hur uppstår Anomi och vad är det? De gamla värderingarna (seder, normer, religionen) förlorar sitt grepp om människan → oro och osäkerhet hos individen, när man inte längre har tydlighetOlika förutsättningar leder mot olika anpassningsstrategier. ifall individen äger goda förutsättningar för att att nå ett mål eller resultat målen förmå han ty sig mot konformitet. Individer tillsammans sämre förutsättningar förmå eventuellt ta mot innovationer, vilket inom detta fall innebär för att dem bryter mot reglerna till för att att nå ett mål eller resultat identisk uppgift, mot modell genom för att stjäla.[1][4]
De såsom besitter dem allra sämsta förutsättningarna för att nå livsmålen inom samhället tar, i enlighet med Merton, mot antingen tillbakadragande alternativt uppror.
dem liksom tar mot tillbakadragandestrategin står utanför samhället. dem strävar ej efter för att nå samhällets etablerade livsmål, samt använder sig ej från några metoder på grund av för att nå dem. dem besitter andra uppgift, samt egna medel på grund av för att nå dessa syfte. Målet kunna mot modell artikel narkotikarus. dem likt istället tar mot uppror godkänner ej heller vare sig samhällets syfte alternativt medel, dock försöker istället förändra dessa.
Politiska extremrörelser använder i enlighet med teorin upproret liksom anpassningsstrategi. Merton betonar för att detta ej existerar fattigdom inom sig liksom orsakar brottslighet samt regelbrott: detta existerar kontrasten mellan samhällets normer samt existensbetingelserna vilket orsakar problemen.[4]
Sedan slutet vid 1980-talet äger begreppet anomi använts mera flitigt inom sociologin.
Mertons ögonkontakt vid anomi samt sociala förhållanden ses liksom en värdefullt bidrag inom kriminalsociologin. andra sociologer besitter utvidgat hans teorier ifall begreppet anomi, samt dess koppling mot hans strainteori. Trots för att anomibegreppet ännu används, besitter Mertons strainbegrepp vunnit terräng. Anomibegreppet besitter dessutom använts mera inom studiet från samhällen vilket genomgår snabb finansiell samt social förvandling.
Durkheim developed the concept to describe a situation where societal norms break down or are weakened, leading to confusion and a lack of moral guidance for individualsDetta äger gällt speciellt inom undersökning inom förändringar inom dem tidigare realsocialistiska länderna inom Europa. på denna plats används begreppet inom dess originalskepnad, samt den snabba förändringen inom vissa Europeiska länder ersätter den snabba moderniseringen vilket Durkheim studerade.[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [abcd] Deflem, Mathieu.
"Anomie." Blackwell Encyclopedia of Sociology. Ritzer, George (red.). Blackwell Publishing, 2007. Blackwell Reference Online. 18 november 2013 <http://www.sociologyencyclopedia.com/subscriber/tocnode.html?id=g9781405124331_chunk_g97814051243317_ss1-54>
- ^ [abc] Warfield Rawls, Anne. Med utgångspunkt i Durkheims teori om att anomi är ett socialt tillstånd där människors normer och värderingar inte längre synkroniseras med samhällets, skapade Merton teorin om strukturella spänningar, som förklarar hur anomi leder till avvikelse och brott
"Durkheim, Émile (1858–1917)." Blackwell Encyclopedia of Sociology. Ritzer, George (red.). Blackwell Publishing, 2007. Blackwell Reference Online. 18 november 2013 <http://www.sociologyencyclopedia.com/subscriber/tocnode.html?id=g9781405124331_chunk_g978140512433110_ss2-53>
- ^ [abc] Dandaneau, Steven P.
"Norms." Blackwell Encyclopedia of Sociology. Ritzer, George (red.). Blackwell Publishing, 2007.
Durkheim ansåg att det moderna samhället lätt ger upphov till anomiBlackwell Reference Online. 18 november 2013 <http://www.sociologyencyclopedia.com/subscriber/tocnode.html?id=g9781405124331_chunk_g978140512433120_ss1-30>
- ^ [ab] Sarnecki, Jerzy: införande mot kriminologi, 2003. Studentlitteratur, Lund.